*

Dagen fortsätter:

Efter lunch åkte vi och vår struts ut till Kvillingeskogen i Martins pick-up. Väl framme började vi leta efter ett bra ställe att utföra vår lilla dissektion. Vi fann en lämplig plats...uppe på ett berg.

Iklädda många lager tröjor och labbrockar, med skallpell i handen började vi hugga på vår struts. Den roligaste delen enligt mig är att ta bort det yttersta hudlagret, det går snabbt och effektivt. Det blev lite äckligt när kom in till inälvorna, det luktade inte precis rosor. Jag hade aldrig trott att det skulle vara så pass mycket inälvor i en kropp! Det var verkligen intressant att se hur alla organ satt och hur de såg ut. Häftigast var nog luftröret samt hjärtat.

Efter att ha varit ute i skogen så när som på fyra timmar, så var vi äntligen färdiga. Strutsen är nu i princip ett skelett med lite köttslamsor och gegg, men det mesta är borta. Vi hoppas att inte någon råkar vandra förbi platsen där vi styckade, det ser inte allt för trevligt ut. Förhoppningsvis blir någon räv tacksam för ett kosttillskott.

Tyvärr blir det inte några bilder just nu, de ligger inne på Ellis kamera (men tro mig när jag säger att vi tog väldigt många kort!)

Imorgon blir det till att stycka vidare på strutsen, samt byta blad på skallpellerna vilka har blivit väldigt slöa efter allt arbete. Att rekommendera till er som någon gång i era liv tänker stycka något utomhus: Ha fingervantar under plasthandskarna! Jag tror aldrig att jag har frusit så mycket om händerna som idag^^;;

//Emma